”Bra att ni alla kunde vara med idag. Som ni säkert räknat ut är det skarpt läge. Det går inte så bra för Louise och det är dags att vi gör något åt det.” Själen reser sig upp och stänger dörren till styrelserummet och sätter sig återigen vid långsidan av bordet och fortsätter.
  ”Jag kan börja med att meddela att de senaste tre åren har inte Egot kommit till våra löpande avstämningsmöten. Utifrån erfarenhet från mina tidigare inkarnationer ser jag att detta är ett varningstecken. Ni Guider och Skyddsänglar har också rapporterat att ni inte når fram. Dessutom har du Kroppen, också meddelat att det har skett tecken på en oroande fysisk utveckling på sista tiden. Vill du berätta så alla vet hur det ligger till?”

  ”Javisst! Vi har ju alla märkt att Louise har stressat mycket de sista fyra, fem åren”, säger Kroppen och de övriga deltagarna hummar instämmande. ”Det har främst varit brist på återhämtning och egentligen ingen stress som varit farlig i sig. Om hon bara hade lyssnat på våra förslag på vila och så vidare. Men under sista året har hon gått över i kroniskt stresstillstånd, hennes HPA-axel har ballat ur och nu går inte stressresponsen längre via en tanke i hjärnan utan nu slår stressen på på autopilot. Det här läget är betydligt svårare att backa ifrån och det krävs nästan alltid någon form av reset. Hon kommer med största sannolikhet inte själv att kunna bryta detta mönster utan det behövs insats från, inom citationstecken, så kallat högre makter.” Kroppen gör citationstecken i luften och de övriga skrattar till åt skämtet. ”Vad jag har noterat”, fortsätter kroppen, ”är att hon sen flera år tillbaka har haft en hormonobalans, det har hon visserligen inte själv märkt, men nu har sköldkörteln blivit nedsatt. Hon känner sig betydligt tröttare än vanligt men istället för att vila, vilket ju borde vara den normala responsen, har hon istället ökat på kaffekonsumtionen för att känna sig piggare. Dessutom har hon gått över till att äta en hel del snabbmat eftersom hon är för trött för att orka laga mat. Ur min synvinkel är kaffet som att dricka flytande stress. Och maten hon väljer nu är inte precis den som ger mig bäst förutsättningar att bygga energifulla celler. Jag gör vad jag kan, men jag räcker helt inte till! Som ni säkert förstår påverkar det här nya matvanorna blodsockret, vilket har legat i riskzonen ett bra tag nu på grund av den långvariga stressen, så hon har nu utvecklat insulinresistens vilket gör henne ännu tröttare och grinigare men hon förstår inte tecknen utan dricker bara mer ännu mer kaffe.” Kroppen suckar tungt och fortsätter. ”Insulinresistensen har förstås gjort att hon lagt på sig bukfett och ni vet hur viktigt hon tycker det är med att se ut som normen”, Kroppen himlar med ögonen och fortsätter, ”så nu har hon dessutom börjat löpträna. Hade hon frågat mig hade jag kunnat tala om för henne att det stressar mig ännu mer, så nu kör hon alltså helt slut på kortisolet och binjurarna klarar inte mer. Hon står på randen till en kollaps med möjligheter att utveckla en eller flera autoimmuna sjukdomar inom loppet av några år.” Kroppen suckar uppgivet och lutar sig tillbaka i stolen.

En tystnad uppstår kring bordet medan de andra låter Kroppens ord sjunka in. Själen blir den som först tar till orda.
  ”Som ni alla vet så ligger inte allvarliga fysiska problem och sjukdomstillstånd med i Louises livsplan. Och vi måste givetvis försöka göra vad vi kan för att hon ska hålla sig till planen. Men som ni också känner till har ju den mänskliga formen berikats med den fria viljan. Det innebär ju att hon är fri att avvika från sin plan hur mycket hon vill med följden att vi får jobba häcken av oss för att göra vad vi kan för att försöka få hennes liv så likt ursprungsplanen som möjligt. Den fria viljan i alla ära men ibland hade det varit bra om vi hade kunnat ha mandat att gå in och ingripa med större tydlighet. Nåja, det är som det är med den saken.” Själen vänder sig till Det högre jaget.
  ”Vilka är  dina synpunkter på situationen?”
  ”Jag upplever att jag inte har fått kontakt med henne på länge, länge nu, och att jag blir baktalad av Egot. Ibland har jag lyckats få igenom en tanke till Louise, till exempel att det vore skönt att vila lite om det har blivit tid över, men de sista åren har Egot alltid kommit med synpunkter och idéer om att hon kan hinna än det ena och det andra och lockat med känslan av att vara effektiv och prestera, så hon har inte lyssnat på mig. Ett annat exempel är att jag har försökt påtala att om hon struntar i att åka till Thailand varje år för att vila upp sig i två veckor kan hon gå ner i arbetstid och vila upp sig varje vecka i stället. Men då har Egot kommit med synpunkter på temat fåfänga och pratat om hur skönt det är att vara solbränd redan i februari att man ser så snygg ut då, och så brukar Egot påminna henne om att dessutom åker ju alla andra dit så varför skulle inte hon göra det. Herregud, barnen börjar ju till och med tröttna och vill inte följa med längre! Jag är frustrerad, milt sagt.”

”Om vi skyddsänglar får flika in lite så har vi ju också försökt påverka henne. Under förra året stängde vi ju till och med ner allt resande och införde standarden att alla som kan ska jobba hemifrån. Givetvis var det inte bara vi som bestämde detta själva! Nejdå, vi hade ett stort världsråd med skyddsänglar då vi ser detta problemet hos väldigt många människor. Just att de behöver sakta ner tempot alltså, eftersom det är så många som inte längre har kontakt med varken själen, guiderna eller sitt högre jag, eller oss skyddsänglar för den delen. Tyvärr funkade inte denna åtgärd så bra i Louises fall.”
  ”Nej,” instämmer Kroppen, ”hennes stress har bara ökat och ökat under sista året.”
  ”Precis” säger Själen, ”jobbet är ju bara en del av hennes stress. Hon lever ju dessutom i en utdaterad och numera dysfunktionell relation. Så även om jobba hemifrån var en god tanke för att skapa mindre stress och minska ner på intrycken från omvärlden så slog det bakut i Louises fall på grund av relationen. Den har verkligen gått i stå, men just nu ser hon inte klart på någonting och kan inte fatta några som helst konstruktiva beslut tack vare de höga stressnivåerna. Utifrån vad kroppen har berättat anser jag att det är nödvändigt att vi gör något. Vi behöver ta in det tunga artilleriet.”             
  ”Va, säger en av Guiderna, har det blivit dags att aktivera en exit-plan?
  ”Nej, för sjutton, dö ska hon inte än! Än är det inte kört att få tillbaka henne på banan”, säger Själen,  ”men det behövs lite omvälvande händelser för att hon ska rycka upp sig och göra något åt sitt liv. Både jobb och relation behöver en radikal förändring.”

Själen vänder sig till Guiderna.
  ”Detta är ju ert expertområde, vad kan vi skapa för händelser som kan fungera som en ögonöppnare för henne?”
  ”Ja, vi kan ju alltid se till att hon blir entledigad från sin tjänst på grund av övertalighet, i dessa tider är inte det något konstigt”, säger den ena Guiden. Den andra Guiden instämmer och fortsätter, ”för jag tror inte det är lämpligt att skapa en situation där hon blir uppsagd på grund av något hon gjort, det hade skadat hennes självförtroende för mycket.”
  ”Okej”, säger Själen, ”det är en bra start. Men vi behöver mer. Fler idéer? Hur ska vi göra med relationen då?”
  ”Vi kan introducera nästa person på tur i henens livsplan så att hon blir kär och lämnar sin nuvarande” föreslår en av guiderna.
  ”Nej, stopp och belägg”, kontrar Kroppen. ”En förälskelse är att likställa med en psykos, rent biokemiskt och det skulle hon inte klara av rent fysiskt just nu. Hon skulle bli hög som ett hus och sen falla platt som en pannkaka efter några månader när den första förälskelsen lagt sig, det blir raka vägen in i den berömda väggen.”
  ”Jag skulle också vilja tillägga”, säger Det högre jaget, ”att skapar vi en ny relation åt henne så skulle hon lägga allt fokus på den andra personen och ännu mer glömma sig själv.  Jag tror snarare att hon behöver ensamhet för att kunna börja ta tag i sitt mående.”
  ”Ja”, säger den ena guiden, ”vi kan ju alltid kolla med hennes sambos guider om de kan se till att han träffar någon annan och blir otrogen. Men det förutsätter att hans guider tycker att han också är färdig med relationen. Har han mer att lära från relationen så kan de inte göra så, men det är värt ett försök.”
  ”Eller ska vi ordna en bilolycka istället?” Funderar den andra guiden.
  ”Nej, absolut inte,” kontrar Kroppen, ”det skulle hon inte klara av i det dåliga tillstånd hon är i rent fysiskt.”
  ”Nej”, säger Själen, ”och dessutom skulle det cementera den befintliga situationen med sambo, jobb och boende ännu mer. Och hon behöver komma loss från allt det där. Hon behöver komma närmare natur, djur och släppa det här med prestige och vad andra ska tycka och tänka. Ingen bilolycka, jag tycker vi fortsätter på tråden om uppsägning och bli dumpad av sambon, det är i alla fall en start.”
  ”Vi har ju alltid hennes barn”, säger en av skyddsänglarna. ”De är ju inte sambons så om något händer hennes barn som gör att hon måste förändra, så kan hon nog göra det, även om hon inte är villig att göra det för sin egen skull.”
  ”Bra idé”, säger den ena guiden. ”Barn har ju alltid med i sin livsplan att lära föräldrarna att komma till insikter, så det är nog genomförbart. En tanke skulle kunna vara att låta dottern utveckla elöverkänslighet, för då kan de inte bo kvar i storstaden. Som av en händelse drömmer dottern om att få gå på ett hästgymnasium i en liten ort i Norrland.”
  ”Ja”, säger den andra guiden ivrigt, ”om vi dessutom fixar att sonen blir lite mobbad också så blir det ännu en anledning att bryta upp. Och så den otrogna sambon på det och att hon blir uppsagd. Det går säkert att ordna en vakans på ortens kommunhus där hon kan jobba deltid. Med lägre levnadskostnader behöver hon inte jobba heltid och får på så sätt tid till den återhämtning hon behöver.”
  ”Med ett sånt scenario att blicka fram emot ska jag göra vad jag kan för att hålla ihop så att hon mäktar med att genomföra alla förändringar”, säger Kroppen.
  ”Det låter som att vi har en plan”, säger Själen, ”bra jobbat allesammans! Jag överlåter till er guider och skyddsänglar att ordna med det praktiska; se till att sambon beter sig som ett svin, att dottern blir elöverkänslighet, dock inte permanent, vi ska inte ge henne några bestående men. Se också till att sonen blir utsatt för å ena sidan såpass kraftfull mobbing att det inte går att låta det passera obemärkt, men å andra sidan inte så att han tar irreparabel skada av det. Kroppen, du får se till att hon håller ihop genom detta. Jag och Det högre jaget får försöka påverka henne genom drömmar, inspiration och idéer för att få henne att se möjligheterna att börja om på annan ort. Är vi samtliga överens?”
Alla nickar instämmande.
”Då kör vi!”