Uncategorized

Snabbmat = stressmat

Visste du att kroppen kan bli stressad av maten vi äter? Är man känslig för mat som höjer blodsockret snabbt kan kroppen signalera fara så fort blodsockret skjuter i höjden, det innebär att kroppen reagerar likadant som om du vore jagad av vargar eller fick en omöjlig deadline.

När blodsockret (glukoshalten i blodet) höjs tolkar kroppen det som en indikation på fara, vilket gör att binjurarna sänder ut adrenalin. Adrenalinet ger signal till bukspottkörteln att producera insulin som används till att öppna upp cellerna och släppa in glukosen där så att det kommer bort från blodet och nivån sänks igen. Men vad händer mer? Så fort adrenalinet skickas ut så börjar hjärtat slår fortare, andningen snabbas på och blodet omdirigeras bort från bålen, ut till armar och ben. All aktivitet i bålen saktar ner eller avstannar. Näringsupptag, reningsprocesser och läkeprocesser sätts på paus, det fortlöpande underhållet av kroppen avstannar. Framföra allt avstannar ju matsmältningen, vilket inte är så lämpligt när man äter!

En av bukspottkörtelns viktigaste uppgifter är just att tillverka insulin, för insulin är ett av kroppens viktigaste hormoner. Bukspottkörteln ska även producera viktiga enzymer som behövs för att bryta ner maten men insulinproduktionen har alltid företräde. En stressad bukspottkörtel som måste högproducera insulin flera gånger om dagen klara inte av att samtidigt tillverka de nödvändiga enzymerna som ska ner i tunntarmen för att bryta isär molekyler från födan, vilket gör att dessa odelade molekyler istället kan plockas upp av blodet och där får immunförsvaret rycka in och bryta ner dem. Immunförsvaret har då inte lika god kapacitet att skydda kroppen från virus och bakterier då molekylnedbrytningen oftast går före. Tarmväggen kan också ta skada av att bukspottkörteln inte producerar tillräcklig mängd enzymer, för maten (som inte längre är mat utan snarare en sörja) får inte rätt pH-värde om inte alla enzymerna finns med och det i sin tur kan skava och slita på tarmväggen. För att skydda sig kan tarmslemhinnan producera ett tjockt slem som i sin tur förhindrar nedbrytning av framförallt stärkelse. Upptaget av näring försämras också eftersom tarmväggens tarmludd inte längre kommer i kontakt med ”matsörjan”. Om det går så långt blir näringsupptaget begränsat och vi får därmed ett ökat sug efter mat och framför allt snabba kolhydrater som kan ge oss en snabb kick.

En bukspottkörtel som måste högproducera insulin flera gånger om dagen riskerar att med tiden blir uttröttad och inte klara av att få ut rätt mängd insulin eller orka tillverka de enzymer som behövs.

Binjurarna som skickar ut adrenalinet för att varna har flera andra viktiga hormoner att tillverka. Men adrenalinproduktionen får alltid företräde oh äter man ofta mat som höjer blodsockret snabbt får binjurarna pyssla med att producera insulin fler gånger om dagen vilket gör att den övriga hormontillverkningen får åsidosättas. Andra organ som t.ex. sköldkörteln kommer ta på sig en del av binjurarnas jobb för att kompensera den minskade hormontillverkningen, vilket ju egentligen bara flyttar problemet för även sköldkörteln kommer bli trött av att ha mer uppgifter än vad den egentligen är kapabel till. Är det då så konstigt att vi på sikt blir trötta eller rent utav utmattade av att dagligen äta mat med sockerliknande effekt?

Med det här resonemanget i bakhuvudet förstår man att socker handlar om så mycket mer än att få hål i tänderna eller gå upp i vikt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.